GLOBAL PRO GALLERY

Den stränga mongoliska vintern har börjat. I november rullar den ena köldvågen efter den andra in över landet, och nästan varje dag ligger temperaturen på -20 °C eller lägre. Oavsett temperatur, väder eller årstid för nomaderna sin boskap till betet när solen väl har gått upp. De för hem den igen innan solnedgången, dag ut och dag in.
I november hålls en hästfestival i Khentii-provinsen i östra Mongoliet. Fastän den handlar om hästar är de stora stjärnorna i showen nomaderna. Det är en tävling där man visar upp sina överlägsna färdigheter inom ridning och hantering av hästar. Några av grenarna är att samla ihop halvvilda hästar på slätterna med hjälp av en uurga (lassostång), och att rida på galopperande hästar utan sadel i en rodeo, och sedan tämja dem. Enkelheten i att ställa en häst mot en människa i upprepade styrkeprov är genuint okomplicerad. Om hästen lyckas fly vinner den. Om nomaderna förlorar eller trillar av sina hästar skrattar publiken. Med det sagt: de stolta nomaderna förlorar inte utan vidare. Jag vill inte missa ett enda ögonblick, så jag fortsätter titta genom sökaren på OM-1 Mark II, och använder tyst sekvensfotografering. Den fungerar utan problem, även när det är kallt. AF registrerar rörliga motiv utan problem, och jag har inget att klaga på när det gäller batteriet.
Första gången jag såg en tävling med nomader som klyver ben från boskap (bröstkotor) genom att kapa dem med sina bara händer, var jag verkligen imponerad. Benen är så hårda att en amatör som jag skulle bryta handen, men nomaderna kapar en efter en som ingenting. Det verkar som att timing är allt. Att äta köttet ner till benmärgen är ett sätta att hedra boskapen som håller nomaderna vid liv. Nomaderna behandlar djuren lika snällt som om de vore deras egna barn, använder dem som transportmedel, och tar slutligen emot deras liv som gåva, och de använder verkligen allting, inklusive skinn och päls. Efter att ha fotograferat festivalen i två dagar förstod jag kärleken som mongolerna hyser för sina hästar.