GLOBAL PRO GALLERY
Tetsuro Shimizu
Tetsuro ShimizuJapan
Född i Yokohama City 1975. Efter sin examen från Nippon Photography Institute arbetade Shimizu som assistent för fotografen Toshinobu Takeuchi i tre år, och började sedan frilansa som 23-åring. Han har varit aktiv inom många olika genrer, inklusive natur, ögonblicksfotografering och dokumentära foton med unik synvinkel. Hans fotokollektion innefattar CHANGE, New Type, Otamajakushi Genetic Memory (Tadpoles' Genetic Memory), Wadachi (Track), Tokyo Karasu (Tokyo Crows), och fotoreportaget Umatabi - Mongoru 20 Nenkan Shuzai Shita Shashinka no Kiroku (Journey on Horseback - The Journal of a Photographer Covering Mongolia for 20 Years). Håller många individuella utställningar. Huvudsakliga utmärkelser inkluderar den första Yonosuke Natori Photography Award, 2014 Photographic Society of Japan Newcomer’s Award, samt 2016 Sagamihara Photography Newcomer Honorable Mention Award. Han är medlem av Japan Professional Photographers Society. och deltidslärare på Department of Photography, College of Art, Nihon University.
När jag anlände till Ulaanbaatar, Mongoliets huvudstad och den kallaste huvudstaden i världen, fick jag höra av alla jag träffade att vintern är varm i år. När vi kom fram var omgivningstemperaturen minus 18 grader Celsius. Jag besökte staden i mitten av januari, den kallaste tiden på året, och hade för avsikt att stanna i tre veckor för att fotografera landskap och människors liv under den stränga vintern. I år hade det dock aldrig kommit under minus 30 grader. Mitt mål var i den norra delen av provinsen Khuvsgul, 1 000 km nordväst om Ulan Bator. Jag har besökt denna region många gånger och blev en gång så uppslukad av att fotografera i temperaturer på minus 40 grader Celsius att jag fick köldskador på alla 10 tårna. Därefter undvek jag att fotografera under riktigt stränga vinterförhållanden, men när mina köldskador hade läkt var jag fullt förberedd för kylan, med vinterkläder och långa stövlar som klarade temperaturer så låga som minus 60 grader Celsius.
Sjön Khuvsgul var helt frusen och jag körde runt på den i en bil för att ta bilder på isvallarna och mönstren. Isen var mindre imponerande än den hade varit för fem år sedan, något som kan tillskrivas det milda vädret under senhösten och början av vintern. Men hur varmt det än var för vintern, var det kallt på sjöns yta där det inte fanns något skydd för vinden.
När jag kom fram till min destination träffade jag en vän som sa: ”Vintern är varm i år.” Termometern visade minus 34 grader. Tydligen säger folk i den här regionen inte att det är kallt förrän temperaturen når minus 40 till 50 grader Celsius.
Från och med dagen därpå tillbringade jag två veckor med att resa från by till by i norr och dokumenterade allt jag såg, från snötäckta landskap och rimfrost till stjärnhimmel, nomadliv, förskolor och scener från låg-, mellan- och högstadieskolor. Temperaturen sjönk till minus 39,6 grader Celsius, men trots det presterade de stänk- och dammtäta och fryssäkra OM-1 Mark II och OM-3 felfritt när de fotograferade i två eller tre timmar utan skydd, utan att batterierna tog slut eller LCD-skärmarna kärvade. Detta kan bero på kraften i BLX-1 2280 mAh uppladdningsbart litiumjonbatteri. När jag använde 1720 mAh BLH-1 roterade jag mellan flera reservbatterier som jag höll varma med kroppsvärme medan jag fotograferade, något som BLX-1 gör onödigt. Möjligheten att fotografera bekvämt även i miljöer utanför kamerans normala driftsparametrar är betryggande och har ökat mitt självförtroende och min tilltro till OM SYSTEM-utrustning.
