När jag fick tag på original-OM-D E-M1 förändrade det mitt sätt att fotografera världen omkring mig. Resan fortsätter med efterföljaren E-M1 Mark II och dess otroliga framsteg. Den inspirerar, motiverar och presterar som inget annat jag har tagit bilder med förut. När det gällde att välja motiv och platser att testa kameran på, valde jag att hålla mig till det jag kan – naturen i norra Ontario. De senaste åren har jag tagit mycket bilder med E-M1, så det var en bra grund för att jämföra med Mark II. Mitt främsta fokus var landskap, svagt ljus och djurlivsfotografering.

Man har uppenbarligen lagt ner möda på att förbättra hastigheten hos Mark II. Vid ett tillfälle fotograferade jag en grupp prärietranor i gryningen när en flock gäss flög rakt över. Jag blev imponerad av hur snabbt Mark II kunde få tag i det nya motivet, i svagt ljus, utan att behöva jaga efter fokus. Hastigheterna vid sekvensfotografering är också markant förbättrade, både mekaniskt och i ljudlöst läge. Även den mekaniska slutaren är anmärkningsvärt tyst. Med ProCapture, en annan otrolig nymodighet från Olympus, har jag kunnat fånga ögonblick snabbare än vad ögat ser. Jag har använt den åtskilliga gånger för att fotografera fågelrörelser som mina åldrande reflexer aldrig hade kunnat drömma om tidigare.

Under en astrofotografering tvekade jag att trycka på ISO för att jag var rädd att det skulle låta för mycket. Den rädslan har helt försvunnit nu. Det är fantastiskt att det inte hörs något ljud.

Som ett ungt fan till mina verk uttryckte det: ”Du får världen att se bättre ut än den verkligen är!” Det är mitt uppdrag när jag plockar upp en kamera – att fånga upp världen på sådana sätt som andra missar, och ta fram den skönhet som finns överallt. E-M1 Mark II har nu gjort detta betydligt lättare.