GLOBAL PRO GALLERY

Rikuzentakata, Iwate – sex år har passerat sedan jordbävningen vid Tohoku 2011. Barn som då gick i grundskolan går nu i högstadiet. Studenterna motionerar intensivt i de efterlängtade nya skolbyggnaderna. Medan nybyggnationer börjar dyka upp på de högre höjderna bor vissa fortfarande i temporära hus intill övergivna hem som är begravda under ogräs i väntan på att få inleda sina nya liv. Vilken är verkligheten som vi inte bör glömma bort? Jag ställer mig den här frågan varje gång jag står framför dem och trycker på slutarknappen.

Gator bortspolade av tsunamin. Det här är fortfarande ett hem för dessa personer som aldrig kommer att ge upp sina liv vid vattnet. Barn springer längs strandkanten omringade av ljudet av vågorna. Samma hav som tog så många liv den dagen 2011 är samtidigt en plats som livnär många fler.

Och fortfarande, även efter en sådan destruktiv katastrof, fortlöper gamla traditioner oavbrutet. I dag är det den 7:e augusti, den dag som stjärnfestivalen firas i den japanska kalendern. Det är dagen när festivalpassionen tar över gatorna. I fjol marscherade grupper av personer separat för att gatorna var avstängda p.g.a. högar med smuts och rivningsavfall från rekonstruktionen. I år samlades vackra paradvagnar på nya vägar och besteg den branta slänten som leder upp till den nya marken. Glädjeskrik och hurrarop i en underbar harmoni med de mäktiga och ekande japanska flöjterna och trummorna. Festivalparaden följer vägen till rekonstruktionen.

Jag har inte kommit hit för att ta informativa bilder. Min ambition är att ta bilder som låter andra personer, tillsammans med mig, känna livet i den här staden. Vad kan vi lära oss av den här staden? Vad är det som gör att jag hela tiden vill komma tillbaka hit? Jag hoppas att så många som möjligt lär känna invåndarna i den här staden genom mina foton.